Söndags-fundering

Efter en bra dag på jobbet kommer man hem till en färdiglagad middag bestående av hemmagjorda kyckling-burgare med klegg (Läs mer om dessa här). 

Av någon anledning kom jag och Camilla på jobbet in på diskussionen om vem som är vad och vad som gör en person till vad den är. Camilla hävdade att jag är Svensk och jag säger nja inte riktigt. Inte alls faktiskt. Enligt henne så är man svensk om man är född i Sverige och har Svenska värderingar. Enligt mig så har jag bara italienskt blod (båda mina föräldrar är invandrare) och kan således inte vara "Svensk" visst ja jag är svensk medborgare och pratar svenska bättre än italienska men vafan inte är värderingarna och yttre omständigheter  starkare än blod, eller? "Om två katter gå in i ett stall och föder barn, inte är det en häst då?" (direkt stulet av min far).  Nej man kan inte riktigt dra den gränsen då det är olika raser men vafan jag tycker den är bra! Och med tanke på hur långt många av oss som kallar sig människor har kommit i sin utveckling så kan det fortfarande anses som att vi är av olika ras.. tragiskt men sant. 

Alla får naturligtvis ha sin egen uppfattning om vad som gör en människa svensk eller inte, jag tycker om att vara italienare för i min värld så är jag det. jag är första led i vår släkt att vara född i sverige. Om jag fick välja skulle jag prata Italienska lika bra som svenska, synd bara att jag är så förbannat slö och inte ansträngde mig i skolan. Att vi inte pratar italienska hemma har också en logisk förklaring men om. Om nu mina föräldrar inte vart så öppna och lärt sig språket så bra som de har. (jag kan nämna många familjer som bott i sverige lika länge eller längre som inte behärskar svenska så som mina föräldrar gör). Men säg att de inte lärt sig språket och vi hade pratat italienska hemma hade folk sett mig mer som en "utlänning" då? 

Precis som Camilla säger så är det yttre omständigheter som sätter benämningen på oss, hur vi växer upp vad vi tror på och hur vi beter oss. Så långt är jag beredd att ge henne rätt. Och jag accepterar att jag i hennes ögon är svensk och hon accepterar säkert att jag i mina ögon är italienare. Men om allt bara handlade om yttre omständigheter hade vi alla vart homosapiens med olika adress.  

Mona frågade efter mitt förra inlägg om skogen om Hallstahammar var ett mysigt ställe att åka till. Jag är benägen att säga både ja och nej på den frågan. Kvarnskogen är en mysig och helt underbar plats om man tar sig tillräckligt djupt in i den. Bort från allt som är gallrat och de platser folk rastar sina hundar på. Mitt råd är att åk dit, ta av dig skorna och vandra. Då får du/ni en egen uppfattning om skogen där jag växte upp och den plats som i mångt och mycket gjort mig till den svenska italienaren jag faktiskt är.

Bilder från en medeltidsdag i Kvarnskogen Hallstahammar (typ 2004)




G.A.F.L
// Daniel Moretto

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0