höjden av omusikalitet
Igår när vi skulle sova var varken jag eller Tone värst trötta, eller problemet var snarare att vi var för trötta så vi låg och pratade en massa. Men efter ett tag när vi bestämt oss för att sova börjar det plötsligt låta konstigt från Tones sänghalva. Trött som man är fattar man inte vad eller varför förns det börjar låta högre och jag inser att hon ligger och försöker nynna. Det visar sig att hon tydligen försöker en nynna en vaggvisa åt sigsjälv, problemet är bara att det var så dondövt så man blev rädd.. Om vi får barn får vi be någon annan spela in vaggvisorna på MP3 till ungen så att vi inte skrämmer slag på dem.
Nu bär det av till jobbet, 9-16.05 spana in den glidartiden!!
G.A.F.L
// Daniel Moretto
Loke var ju bara ett litet gruskorn på 1½ år när jag och Mårten träffades, men han hörde direkt att Mårten sjöng FEL när han sjöng barnvisor. Oj, vad han blev arg på stackars Mårten som så gärna ville sjunga fina visor. Kruxet var bara att det var Mårten som sjöng rätt, och totalt tondöva jag som sjungit fel melodi (läs:ingen melodi) sen skimret var bäbis. När jag sjunger för barnen så går min fina man ut ur rummet, eller roar sig med att blinka till varje gång jag byter tonart, vilket enligt honom är ungefär var tredje sekund. Personligen så tycker jag att jag sjunger vackrast i världen och jag är heeeeelt säker på att Tone kvittrar likt en näktergal ;)
Hahaha! Mona du är underbar, men jag har en liten fråga. Varför gaddar ni tjejer alltid ihop er för?`Jag håller med Mårten. Bara för att...
